Högklassigt svenskt fotbollshantverk

Om några dagar kommer jag att besöka min gamla skolstad Vadstena. Där regerar Gustav Vasa alltjämt, trähusen vänder sina kinder mot Vättern och den Heliga Birgitta försöker hålla den andliga nivån på himmelshöjd.

Och nu har staden bytt namn. Bara så där över en kväll. Nu heter den VadStina.

En stolt och pittoresk turiststad som till sina historiska storheter nu också kan foga in dagsaktuella Stina Blackstenius, hon som tryckte 2-1-bollen högt upp i det tyska nätet, ett mål som räddade en STOR svensk fotbollskväll.

Landslagstjejerna jublar och tackar publiken efter 2-1-vinsten mot Tyskland. ”Men vi vill mera, var tonen från laget efter avancemanget. Foto: Jonas Ekströmer

Jag satt i mitt sommartorp i Östergötland med fru, dotter och barnbarn. En gammal fotbollsfantast som mäter fotbollskvalitet med manlig måttstock, en nästan lika gammal hustru som kan vara ännu mera fördömande mot torftig fotbollsunderhållning i feminin tappning samt två tydliga feminister som är mera förlåtande och i varje fall starkare i sina förhoppningar om ännu en framryckning i jämställdhetskampen.

Ni skulle hört oss. Vi åt gott, drack några glas och lät oss alla förvånas och förundras.

Ett taktiskt storverk

Jag hade tippat 3-0 till tyskorna, Maja, mitt starkt feministiska barnbarn hade varit en hård recensent av det hon tidigare sett av det svenska landslaget. ”Det ser så ängsligt och torftigt ut”, tyckte hon.

Och jag höll med. Ända fram till den andra halvleken mot Kanada i åttondelen hade de svenska spelarna avslöjat sig som allra mest otillräckliga när tempot höjdes, trängseln ökade och tiden krympte, inne i hetluften där matcher avgörs. Usla passningar, trögt och slarvigt.

Nu skrek vi unisont, bankade i bordet, tjoade rätt ut till vildsvinen genom öppna fönster i den ljumma junikvällen. Det här var en riktigt stor svensk fotbollskväll och 2-1 mot Tyskland är förstås alltid någonting extra. Men den här segern, så som den grundlades, måste plockas in bland de allra bästa matcher den kvinnliga upplagan av blågult presterat. Det är VM, det var Tyskland, en av favoriterna, och det hade, som sagt, sett allt annat än bra ut.

Detta var praktfull, svensk fotboll med idogt arbete, ett evigt löpande, ett taktiskt storverk och - vilket var det bästa av allt - ett fenomenalt exempel på hur ett lag kan ge sig chansen mot en stor favorit genom att förvandla destruktivt slitjobb till konstruktiv, skapande fotboll. Med snabba beslut, okomplicerade kontringsattacker med öppnande bollar mot löpvilliga forwards.

Flest målchanser

Det kanske helt enkelt är så att Sverige, i kraft av sin historia som en av damfotbollens pionjärer, har försökt spela en högklassig, teknisk fotboll som laget helt enkelt inte behärskar. Här är det lätt att dra likhetstecken mellan de manliga och kvinnliga landslagen och om nu Peter Gerhardsson har löst den knuten och beslutat sig för att angripa fotbollsvärlden med samma ödmjuka stil - det som herrlandslaget (utom möjligen under en period med den lite yvige Hamrén) i årtionden firat triumfer med - så öppnar sig stora möjligheter för framtiden.

Jag har ju alltid tyckt att landslaget med främstVictoria Svensson, Hanna Ljungberg, Malin Moström, Lena Videkull, Terese Sjögran var bättre. Det var ett lag som kunde dominera matcher; därför att den internationella standarden då inte var lika hög, motståndarna inte så tekniskt utvecklade som idag. 2-1-segern över Tyskland kan vara den taktiskt bästa match ett svenskt damlandslag genomfört. Enkelheten, det raka spåret, det fantastiska arbete som toppspelarna Sofie Jakobsson, 29, Stina Blackstenius, 23, och Fridolina Rolfö, 25, utförde med outtröttliga löpningar och, aggressivt försvarsjobb. Sverige skapade betydligt flera målchanser än tyskorna och bara det är anmärkningsvärt. 

Rätt modell för VadStina

Den unga Vadstenatjejen Blackstenius, som nu återvänt till Linköping, har varit lika ifrågasatt som alla forwards blir som lämnar match efter match utan att göra mål. Men förklaringen är lika enkel som förvandlingen är självklar; Blackstenius är inte de små tekniska finessernas uttydare, inte den som löser upp knutar i trångmål och tidshets; hon är en effektiv, löpstark, uthållig och beslutsam forward av absoluta toppklass så länge Sverige väljer att spela ödmjukt, smart och enkelt istället för högmodigt och med övertro på den individuella nivån.

Jag vet inte hur många gånger jag sett det svenska herrlandslaget vinna matcher just på det här sättet och jag vet också att jag många gånger hävdat damfotbollens sämre underhållsvärde (och därmed försökt förklara den låga publika attraktionskraften) men med den här matchen tog svensk damfotboll ett stort steg mot det vi kallar enkelt, högklassigt, funktionellt svenskt fotbollshantverk.

Hedvig Lindahl har fått briljera i målet, Hanna Glas är för mig den stora överraskningen som högerback. Nilla Fischer har visat sin auktoritet i försvaret och det är verkligen illa för Sverige att varken hon (?) eller turneringens genomsnittligt främsta svenska, Fridolina Rolfö, finns med i semifinalen mot Nederländerna.

Sverige är OS-klart som ett av tre europeiska lag - bara det en oerhörd framgång - och nu blir det spännande att se om svenskorna än en gång kan genomföra ett taktiskt underverk. Men redan nu; tack för en underbar junikväll. Som vi skrek och gladdes, feministerna och jag, därute i gröngräset.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Hammarby fotboll sätter omsättningsrekord för fotbollsåret 2019. ”Mellan 190 och 200 miljoner kronor”, säger vd Henrik Kindlund. Siffrorna blir officiella den 4 mars. ”Större omsättning har vi aldrig haft”, betonar Kindlund i Sportbladet.  

2017 var omsättningen 124 miljoner. 2018: 136 miljoner. Förklaringen till rekordomsättningen är i första hand spelarförsäljningar.

66-årige Lasse Diding, välkänd i Varberg som mångmiljonär, kommunist , fastighetsägare och tidigare hotelldirektör får rubriker eftersom han vill köpa namnet på stans bästa fotbollsarena, gamla traditionella Folkbergsvallen  och  döpa om den till Leninstadion

Diding  har redan en Leninstaty som han vill ställa vid fotbollsarenan i Varberg – lagom till den allsvenska arenan.

Tommy Höglund, sporchef i Vasaloppets organisation, är luttrad efter 20 år i organisationen. Men nu prövas arrangörerna mer än på länge. På grund av rådande väderförhållanden och bristen på snö har de ansvariga tvingats ta beslutet att flytta starten för två av vinterveckans lopp. Vasaloppet 45 (f d Halvvasan) och Nattvasan 45 kommer att starta i Evertsberg istället för i Oxberg. 

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Elias Pettersson genombrott i NHL är välkänt. Att hans stjärnglans stärks stadigt kommer det nu ytterligare bevis på. Han har skrivit ett personligt kontrakt med Vitamin Well där han ska bli en av varumärkets ambassadörer. Han  blir företagets första ambassadör inom ishockey.

Han lever ensam i dag och på existensminimum med en skuld hos Kronofogden på 20 miljoner kronor. Hustru och barn har flyttat och han tvingades lämna hus och jobb, men har nu varit spelfri i 20 månader och ser, trots all bedrövelse, en fortsättning på livet.

På ett år omsatte han 200 miljoner hos spelbolagen, han som knappt hade köpt en trisslott tidigare… Nu berättar han allt i boken Lukas Betting. Inte minst hur lätt det är att bli spelmissbrukare.

Juventus betalar Atalanta runt 365 miljoner kronor för Dejan Kulusevski, men hans moderklubb får varken utbildningsersättning eller solidaritetsersättning. 

Och det är helt i sin ordning. Så märkliga är fotbollens regler.