Existerar något nytänkande?

Att lyssna på Radiosporten har alltid varit ett nöje i upplevelse. Dessvärre känns det som om de upplevelserna gäller gårdagen. Var är nytänkandet och vitaliteten i dag?
Hur mycket nytänkande gör sig gällande på Radiosporten, undrar Cecilia Giertta. Foto. TT

 

De proffsiga reportrarna, det småroliga snacket mellan programledarna, överraskningarna och inte minst engagemanget. Kännetecken för Radiosporten – då, inte nu.

Tänder till vid OS och VM

Förr, då Lasse Granqvist, Tommy Åström och de andra proffsen på fotboll och friidrott alltid fanns där och kunde göra den mest mediokra tävling till något spännande. Förr, då reportrarna inte bara bestod av mestadels medelålders män och där varje sändning innehöll minst en nyhet.

Sveriges Radios 90-årsfirande verkar ligga som en våt filt över Radiosporten. En våt filt som förlamar allt nytänkande, trots att det är det som SR vill stå för. Nytänkande och vitalitet.

För ärligt talat. Vem i sportsändningarna låter pigg? Fräsch? Nyfiken? Spännande? Av de anställda reportrar och programledare som idag finns på plats? Ingen, vad jag kan påminna mig. Möjligen om man plockar in proffsen på just friidrott och fotboll, och de stora evenemangen som OS och VM kan det bli riktigt bra. Men för övrigt?

Vad består nytänkandet utav?

Har någon  anställts som kan ersätta de idag snart pensionerade rävarna? Finns det några kvinnliga medarbetare som får chansen att åka på stora evenemang och kanske läras upp av de stora i branschen? Finns det några kvinnliga medarbetare som överhuvudtaget?

Finns det någon plan eller strategi för hur public service sportsändningar ska förbättras och vitaliseras?  Hur man ska kunna utnyttja radiomediets snabbhet jämfört med de ofta reklamstinna tv-sändningarna.

Det är ju just i piggheten och snabbheten som Radiosportens styrka ligger. Men om man väljer att tillsätta chefer och ledare som inte inser det, när man väljer att ha någon form av ”rättvisa” i vilka som ska bevaka olika evenemang istället för att låta de bästa göra det och samtidigt lära upp de som ska bli bäst, då är man väldigt snett ute.

Med det menar jag inte att smutskasta Gunnar Brink och de andra, de gör sitt bästa och gör det bra.

Satsa på engagemanget

Men om Radiosporten inte förmår lyfta skäggen ur brevlådan och se på den nya världen, förstå radions specialiteter, som just ljud och närvaro, så är ju hela iden med en radiosportredaktion helt borta. Då kan man ju lika gärna organisera Radiosporten under Ekoredaktionen, för där låter ju också alla sändningar ungefär likadana, år efter år efter år.

Hur kommer det sig att Radiosporten inte har en anställd webbredaktion där de anställda också får vara radioreportrar? Varför väljer man inte att prova nya förmågor först via webben och sen in i det stora mediet? Varför lär man inte upp sportreportrar värdiga epitetet? Varför bryr man sig inte?

Det sämsta man kan göra med en sportredaktion är att inte utnyttja det naturliga engagemanget hos en sportreporter. Det finns där på ett helt annat sätt än hos en allmänreporter eller ekonomidito (undantag finns förstås).

Ska finnas överallt

En sportreporter brinner för det hen gör; intresset finns även på fritiden.

Om man som ledare inte förmår att utnyttja det, bör man byta jobb.

Om man som public service inte förmår att anstränga sig för att få de bästa sportsändningarna som finns, har man misslyckats.

Till skillnad mot SVT som måste köpa sina rättigheter, finns Radiosporten överallt. Varför märker man inte det som lyssnare?

Cecilia Giertta

Markus Boger, Radiosporten (inte verifierad)

lör, 2015-08-29 15:41

1. Replik från Radiosportens chef

Det bästa med Cecilia Gierttas krönika, är att hon verkar ha ett verkligt engagemang för Radiosporten. Det är bra – och det engagemanget delar hon med miljontals lyssnare. Det sämsta, det är resten. Visst, en krönikörs uppgift är att försöka sticka ut och provocera, men att Idrottens Affärer släpper igenom en sådan här ogrundad och svepande text, är faktiskt anmärkningsvärt. Men ok, jag ska försöka svara på de delar av verklighetsförankring som finns i texten. Ja, precis som på alla sportredaktioner i landet, är det för få kvinnor på Radiosportens redaktion. Utan tvekan. Det är en tradition inom sportjournalistiken som tar tid att förändra. Vi arbetar dock aktivt och törs jag säga, framgångsrikt, med frågan. Giertta har inte upptäckt det - vilket möjligen kan säga något om hennes lyssnande - men på Radiosporten finns sedan flera år Sveriges enda kvinnliga referenter i de större sporterna (Jo, TV4-gruppen har en också, hon rekryterades just från Radiosporten). Det är Radiosporten som rekryterat, utbildat och satsat på alla dessa. Och jo - de får välförtjänta tunga uppdrag. När t ex Susanna Andrén refererade premiären i fotbolls-VM i Brasilien, var hon den första kvinnliga referenten i hela världen, som refererade i ett manligt fotbolls-VM! Det uppmärksammades stort, men har tydligen undgått Giertta. Ja, Radiosporten behöver, precis som alla redaktioner utvecklas och förnyas. Det jobbar vi med varje dag. Både i FM men inte minst inom de områden som Giertta inte nämner med ett ord; mobila tjänster, poddar, sociala medier, ”Radiosporten Dokument” liverapportering och publikdialog mm. Vi lyckas inte alltid, vi kan alltid bli bättre, men jobbar så klart med detta - på alla plattformar. Den stora publiken finns fortfarande i FM, men publiken ställer ständigt högre krav och vi ska finnas där publiken finns. Därför är den digitala världen också en viktig del av förnyelsen. Eftersom krönikan i övrigt mest är egna spekulationer, gripna ur luften, tror jag det bästa helt enkelt vore om Cecilia Giertta kom upp och gjorde ett studiebesök på Radiosporten. Du är säkert välkommen till Ekot också. Då får du veta hur vi verkligen jobbar – och då slipper vi kanske de här ogrundade påståendena i fortsättningen. Varmt välkommen - vi är oomtvistat lättsamma och trevliga! Markus Boger, Redaktionschef Radiosporten

Andreas ”Granen”, Granqvist och förre tennisstjärnan Robin Söderling har blivit inbjudna att investerat i företaget Norr Company som säljer funktionsdrycken Norr. Andra tidigare investerare är bland andra Martin Dahlin och medieprofilen Calle Schulman.

Nu är det på riktigt. På fredagsförmiddagen togs de första spadtagen till en ishall med fullstor bandyplan. Platsen är Gubbängens IP i södra Storstockholm. Den är mer än efterlängtad, inte minst av Hammarby Bandy. Hallen kommer att kosta 150 miljoner kronor.

Det ryker runt det röda gruset som omger de vita linjerna på Båstads teannisstadion igen. Det är varmt på läktarna och förhoppningen är att det också blir det även på center-courten.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Sponsringen i svensk idrott uppgår till 5,4 miljarder kronor och handlar allt mindre om exponering via skyltar. Numera vill företagen betona ett aktivt samhällsengagemang, rapporterar Thomas Björn efter samtal med sponsorexperter. 

Östersund var inte långt ifrån att bli en vinnare i dubbelmötet med Arsenal. London-klubben drog dock det längsta strået till slut, men det fanns stora vinnare. Östersunds vinst på bortaplan bidrog till att tre kuponger på Europatipset lyckades pricka in 13 rätt och 1 miljon kronor i vinst.

Lördagens högt ställda förväntningar inför Sveriges kvartsfinal i VM mot England-VM infriades med en publiksiffra på 2,8 miljoner TV-tittare. Det innebar  rekord för TV-tittande. Det mytomspunna VM 1994 då 2,4 miljoner personer såg Sverige vinna kvartsfinalen mot Rumänien raderades.

Det råder Christiano Ronaldo-feber i Turin. Enligt tyska Sky Sport sålde Juventus 520 000 tröjor med nummer 7 ryggen för 1 000 kronor styck – på ett dygn sedan affären blivit officiell.