Coronaviruset och dess effekter på svensk idrott har nog inte undgått någon. Däremot har de åtgärder som politiker och myndigheter hittills genomfört främst riktats mot breddidrotten. Inget fel i det, sett till folkhälsa och överlevnad för Sveriges unika folkrörelse idrotten. 

Jag satt själv med i referensgruppen för fördelning av det statliga stödet på 500 miljoner, och ett av de viktiga kriterierna var att stödet främst skulle säkerställa att barn- och ungdomsidrotten fick kompensation för effekterna av Coronan. Men - elitidrotten behöver också kompenseras om den ska överleva

Det är ingen nyhet den här sommaren att relationerna är ansträngda mellan Danmark och Sverige. Olika sätt att hantera koronan, svenskarna utestängda, banden kapade någonstans mitt på bron.

Och till allt detta; Jon Dahl Tomasson, den danske tränaren i Malmö FF som alltjämt letar efter ett hållbart vaccin mot den pandemidrabbade fotboll som gör hans allsvenska lag så kraftlöst och impotent.

Svensk idrott behöver både ”Maradona” och ”Beckenbauer” för att överleva COVID-19. 

Här ger Martin Carlsson Wall några exempel samt kopplar an till forskning om kreativitet i kriser. Lärdomarna från forskningen visar nämligen att den kortsiktiga improvisationen eller ”kreativitet à la Maradona” behöver kompletteras med ett mer långsiktigt och systematiskt innovationsarbete, ”kreativitet à la Beckenbauer”. Lagarbetet är det som kommer att ta oss genom krisen. 

Denna vecka skulle det varit Idrottens dag i Almedalen. Tyvärr blev inte det möjligt. Extra olyckligt är detta eftersom svensk idrottsrörelse i dag har behov av att lyfta, diskutera och utmana sig själva för att förbli vitala och relevanta. Almedalen kan vara ett perfekt tillfälle att inte bara tala om vad man är duktig på utan även interagera med politiker, kommuner och andra intressenter kring frågor som är centrala för idrotten framöver. Frågor som idrottsrörelsen även behöver anpassa sig till,

Olika stödpaket för olika delar av samhället har presenterats under våren från regeringen. Idrotten har fått ett stöd om 500 miljoner kronor. Behovet var ännu större, men pengarna gör nytta. Det gällde dock enbart för perioden fram till och med juni och redan nu i juli kommer nya behov. 

I Corona-pandemins spår framgår det tydligt att svenska staten varken förstår eller ens känns vid den professionella delen av idrotten och att RF är en otidsenlig aktör när det gäller fördelningen av stödet, ett stöd som dessutom inte är i närheten av att återspegla behovet. En jämförelse med hur Schweiz regering har hanterat sin kris påvisar intressanta skillnader. 

Krisen understryker att idrott handlar om mycket mer än träning och att en välfungerande  idrott kräver en rad olika kompetenser.  Framtidens idrott kan bli en bättre idrott om vi tar lärdom av Coronakrisen. 

Nyligen arrangerade Malmö Idrottsakademi ett webbinarium om hur tränare och ledare på hög nivå (elit och strax därunder) arbetar med  och upplever Coronasituationen och de utmaningar de måste hantera. 

Det är en besynnerlig tid vi befinner oss i. Gatorna är öde liksom många kontor och butiker. Plötsligt har vi fått ”svart bälte” i digitala möten…  För alla som liksom oss lever på att erbjuda mötesplatser för människor är detta en rejäl utmaning.

 Arenorna ekar tomt. Från att ha sett fram emot århundradets konsertsommar är vi i Göteborgistället inställda på att det blir svårt att arrangera publika evenemang överhuvudtaget och kanske för resten av året. 

Vi befinner oss mitt i coronakrisen. Eller om det är i början eller slutet av krisen, det vet ju varken jag eller någon annan, men att det är en turbulent tid . Många känner också oro, förutom för sin och sin familjs hälsa, sin privatekonomi och jobbsituation. Vi som inte har samhällsbärande funktioner ombeds att arbeta hemifrån. Med modern teknik uppstår ett nytt normalläge, det går till exempel förvånansvärt bra att ha digitala möten.

Men det hindrar inte att det stundtals kan bli både många och långa timmar av sysslolöshet när vi förväntas hålla oss i hemmet. Att spela på hästar, sport och casino blir ett spännande tidsfördriv. 

Dan före dan och den försenade allsvenska starten finns många frågetecken och förväntningar för seriens ”gossen Ruda” Östersunds FK.

Många minns just den allsvenska premiären för fyra år sedan. ÖFK chockade de flesta, inte främst för 1-1 mot just Hammarby men för det spel laget presterade. Men det var på trollkarlen Potters tid.

Kanske börjar det bli en sliten klyscha. Den som säger att ingen kan göra allt, men alla något.

Jag tror dock på det där fullt ut och tar en för laget. Gör det du också.

1903 bildades föregångaren till RF av bl.a. ett antal dragkampsföreningar. Nu, drygt 100 år senare, är samma organisation på väg att kasta ut dem ur gemenskapen tillsammans med ett antal andra mindre förbund.

Om något år gäller kravet att specialförbunden ska ha minst 25 föreningar. Samtidigt minskar anslagen från RF dramatiskt.

Under de senaste tre månader har jag hört uttrycket ”When life hands you lemons, make lemonade” till leda. Frasen handlar givetvis om att vända något negativt till något positivt, och även om jag är trött på uttrycket så står jag fullt bakom inställningen

Kommer du ihåg Prussiluskan, den strama tanten som prompt skulle sätta Pippi Långstrump på barnhem?  

Idrotten är full av Prussiluskor.

Som tränare och ordförande i Sveriges mest anrika långdistanslöpnings-klubb hamnade jag gång på gång i luven på en riktig Prussiluska.  Föreningens kassör tog indrivningen av medlemsavgifter på blodigt allvar. 

Forskaren Johan Norberg har presenterat oroande siffror som visar hur ungas deltagande minskar i föreningslivet, hur de i högre grad föredrar hälsoträning i stället för tävlingsträning. De attraheras inte längre av föreningsverksamhet.

Men, det är väl inget nytt?

Jag själv har under många års tid beskrivit detta utifrån en ledare/tränares vardag - hur våra idrottsklubbar fått allt sämre stöd men högre krav, hur ledande RF, politiker, kommuner, andra beslutsfattare tjatat sönder oss om barns behov. 

Den nya tiden är här. Då helt andra bevekelsegrunder gäller för idrotten. Vi måste tänka nytt eller annorlunda – vi får inte upprepa beteenden och tillvägagångssätt enligt gammalt mönster.

Idrottens ledare och ytterst ansvariga måste vara påhittiga och bygga broar och se samarbeten som aldrig tidigare har förekommit. De innovativa är vinnarna.

Här ger Björn-Anders Larsson exempel på genvägar och hur tankar idéer kan leda till framgång.Ta intryck och jämför med din hemmaplan och se både omöjliga och möjliga partners