Sverige

OS till Grönköping?

IA:s krönikör Lars Liljegren funderar i denna krönika om OS inte kanske borde förläggas till Grönköping?        

Min första reaktion på nyheten var att 1 april kom väldigt tidigt.

”Om Sverige söker vinter-OS 2026 kommer en del av tävlingarna sannolikt att genomföras i utlandet. Sveriges olympiska kommitté (SOK) siktar på att placera bob, rodel och skeleton i Lettland.”

Så beskrev SOK:s planer den 29 december. Ett ”svenskt” OS 2026 skulle kunna vara utspritt över Stockholm, Falun, Åre och Lettland. Avståndet mellan Stockholm och Åre är 52 mil fågelvägen, mellan Stockholm och Riga 45 mil, om man är fågel och flyger närmaste vägen, dessutom ett hav som skiljer städerna och länderna.

Vardagens ledare får inte plats!

Så har svallvågorna efter senaste beslutet om Svenska Dagbladets guldmedalj ebbat ut. Bragdmedaljen är vid många utnämningar inte realiserbar. Men Henrik Men den stora frågan är - varför skymfas den svenske idrottsledaren i Bragdnämnden? Ingen svensk idrottsledare anses nämligen hålla måttet att ingå där!, anser Curt Einarsson.

 

Det blir mycket tydligt ett år som borde ha satt den svenske idrottsledaren i centrum.

Läs ordförande Daniel Kindberg och tränaren Graham Potter i Östersunds FK, från i stort sett ingenstans till att få möta klassiska Arsenal i Europaslutspel.

Läs fotbollens förbundskapten Jan Andersson till VM-slutspel, utan nya, stora internationella spelare.

Eller SHL:s serieledare, Växjö Lakers Anders Öhman, räddare, grundare och sportchefen Henrik Evertsson (nu inne på sitt trettonde år i klubben) designade mästarlag snabbare än snabbast.

Ingen omöjlig uppgift

Vi lever i en annan tid nu, med en ljusare syn på livet och ett växande hopp. Vad fotbollen beträffar alltså. Vi har ju Janne Andersson och hans spinndoktor Peter Wettergren, ett nygammalt frimodigt landslag med nya idéer och bättre stabilitet. Därför; det här kan säkert gå, skriver Åke  Stolt.

Sverige kan nog slå både Mexiko och Sydkorea och den tredje motståndaren i gruppen är inte ens värd att nämna. Tyskland - som ju alltid går vidare. Det var väl lottningsledaren i Kreml i går, Englands gamle fine striker Gary Lineker, som en gång sa; fotbolls-VM är 32 lag som spelar under en månad och Tyskland är alltid kvar till slutet.

Tyskland är det lag som passar Sverige sämst. Ja, statistiken visar väl att Tyskland passar illa för alla lag. Tyskarna ville ”vi” helst slippa men en andraplats duger.

Det fulsnyggaste jag sett

Det har talats om ett värde på 100 miljoner. Till och med Svenska Handelskammaren har sett ett samband mellan spel i fotbolls-VM och ökad export, betonar Åke Stolt.

Men inne i omklädningsrummet, efter Bragden på San Siro samlades det svenska landslaget runt tröja nummer 13, Jakob Johanssons, tog och skickade en bild och lät på så vis matchhjälten få en glimt av glädjen där han låg med sitt sargade knä på ett sjukhus i Milano.

Så pengastinn, stor och yvig kan fotbollen vara, men också så innerlig och kärleksfull.

Det var en av de vackraste bilder jag sett efter en prestation som nog var det fulsnyggaste jag skådat.

Det är långt ifrån över

Hoppa inte högt ännu. Stå stilla i byxorna. Det kommer att blåsa och nittio minuter är en ofantlig lång tid om man väntar på en högst oväntad belöning på klassiska San Siro i Milano. Särskilt om det skulle råka slinka in en italiensk boll bakom Robin Olsen i målet.

Men så här långt, just precis nu och över helgen kan vi glädjas och innerligt hoppas att de här två gedigna fotbollsarbetarna från mullrik jord i Halland och Östergötland, jag menar Janne Andersson och hans assistent Peter Wettergren, får åka till Ryssland nästa år med sitt landslag. Det skulle i så fall vara en enorm fotbollsbragd.

Italien missar aldrig ett VM

Vi vet hur det är med England; landet har inte varit världsmästare i fotboll sedan 1966 men inför alla mästerskap är det som att de tror sig vara bäst i världen.

 

Det är Italien som Janne Anderssons landslag skall ta sig an och besegra om Sverige vill spela VM i Ryssland nästa år.

En sak vet vi; Italien är ett av de mest svårslagna lagen i fotbollshistorien. Men, precis som England; det är inte samma glans över Italien nu som förr, vare sig i ligan eller landslaget.

Det var aningen bättre när Cannavaro var bäst på planen och laget vann VM 2006.

Jag skrev en gång, i en krönika om nationalkaraktärerna i fotbollsvärlden: