gemenskap

Ung som gammal är nu lyckliga

Min pappa växte upp bredvid Råsunda Fotbollsstadion. Som 7-åring lyckades han för första gången snacka sig in på arenan för att kunna följa AIK på nära håll, och så fortsatte det, år efter år. När jag började som sportjournalist på Dagens Nyheter hade pappa bara ett krav; ta hem alla löpsedlar när AIK vinner SM-guld.

Det blev några stycken. Inte så många som jag och pappa ville. Men ändå, några stycken. I fotboll och ishockey. Och pappa ramade in dem och satte upp på väggarna.

Nu kan det bli dags igen. Och även om pappa inte längre är i livet, är jag säker på att han bär sin svartgula halsduk och sina AIK-märken med samma stolthet i själarnas land, som han gjorde här på jorden. Mamma har han med sig. Och mormor, som står i soffan och hoppar och skriker; "in med bollen, in med bollen".

Men ge idrotten också rätt resurser

VM i fotboll har varit en fantastisk period där våra förhoppningar på landslaget samlat oss som bor här på ett sätt som ingen politiker lyckats med så länge vi kan minnas, dvs sedan 1994 då det också var fotbollen som skapade gemenskap i nationen.

I ett samhälle som enligt statsvetare och undersökningsföretag består av en ökad polarisering, växande populistpartier på båda sidor så är konflikter mellan grupper ett ökande hot. 

Oavsett om det är landsbygd mot stad, invandrare mot infödda eller religiösa motsättningar så finns idrotten där med en gemenskap och tillhörighet som är samma oavsett kön, ålder, religiös tillhörighet, sexualitet och etnicitet.

Överlägset vad politikerna har gjort

Det Karl-Erik Nilsson och Håkan Sjöstrand som ansvariga på Svenska Fotbollförbundet har gjort med landslaget för att skapa ett Sverige som håller ihop är vida överlägset det Löfven och Kristersson kan leverera.